I en annan del av ... kj

Nu har äntligen en film på drilltroppsuppvisningen den 6:e juni kommit upp på youtube.
Jag är med. När vi står helt stilla i ringen, i mitten av filmen så är det jag som slår två gånger så alla tar upp vapnena och går iväg samtidigt ;) Wiooh

Nu har man varit på cassies landställe borta i katrineholm, och blivit huggormsbiten. Visste inte om det ens, vaknade upp dan efter, yrsel och illamående.. trodde jag var bakis. Eftersom jag drack en del dan innan, men det visade sig vara av bettet som jag hade fått kvällen innan, hade krälat runt på marken och i buskarna. Stört en huggorm som blivit kinkig och bitit lite grann. Jao jao, så är det, har inte mått 100 idag. Och det kanske var så att jag även var bakis. Mår fortfarande lite halv risigt, men det finns inge man egentligen kan göra än att ta det lugnt.

Men nu har man ju testat det också, blivit biten. Wooh.


 

Björn Gustafsson är ju bara för skön. Gillar verkligen honom :)

Nice låt med nice video min kära syster tipsade mig om :)

asså det är så sjukt, läste i metro i förrigår tror jag det va. De ska göra en ny skylt, för övergångsställena, fru går man. Vad är grejjen egentligen ? Det är ju liksom HÄR går man, som lätt kan misstolkas o tro att det ska vara HERR går man, kan ju va båda, vad vet jag egentligen. Men i vilket fall som helst så tycker jag det är helt sjukt.

Jämnställdhet, jah det är väl bra men just FRU går man. Det är en svart gubbe som går över ett övergångsställe, han visar bara att man ska gå där. Vad är grejjen, varför ska det helt plötsligt vara en kvinna som går över vägen ? Om det hade varit en kvinna från början tror jag inte en enda skulle klagat på att det inte finns en man som går över gatan på en skylt.

Men då är det nästan likadant med att det är en svart man som går över gatan, varför kan de inte vara en vit man ? Kan de inte göra nya skyltar där en vit man går över gatan istället för att det ska vara en svart. Jag är inte rasist, men jag vill bara föra fram min poäng med det hela. Det hela är så töntigt.

Läste även i metro att folk tyckte det va jättebra för jämnställdheten, men vafan det är helt sjukt larvigt. Här-går-man blir fru-går-man, hur bra låter det på en skala ? Inge vidare enligt mig. Tycker hela iden är dum.

Jag har inget emot att kvinnor vill ha det mer jämnställt, men kan de inte satsa på lite mer seriösare saker istället för att förstöra hela konceptet med den vägskylten.. här-går-man bör det alltid vara.

Då kan de ju lika gärna ändra på skylten där en större gubbe håller i en mindre gubbes hand. Gubbe o gubbe, det är väl ett barn o en man. Kan ni inte göra det till en kvinna o en flicka istället ? Jämnst'lldhet... LOL säger jag bara!

Va ett bra tag sen man skrev nått här, men jag har verkligen inte orkat. Varje gång man sitter här funderar man på om man ska ta o skriva lite om veckorna som gått. Men då inser man att det kommer ta en massa kraft och tid. Eftersom jag inte skrivit på ett bra tag så finns det hur mycket som helst jag kan skriva om. Alltså struntar jag i att skriva något som hänt de senaste veckorna, kan korta ner allt rejält med att skriva "lumpen är oerhört dåligt planerad". Fast det har varit några tillfällen det har varit kul, men dem tillfällena orkar jag inte heller skriva om. Haha, usch va jag är seg o trött. Trött på att skriva värdelösa saker kanske, som ingen ändå läser.
Ska nog strunta i att skriva om mina dagar, om jag inte känner för att skriva om den såklart. Men för tillfället vill jag inte det.

Ska börja skriva allt spontant, det första som kommer upp i huvet på kj.. det är väl det som är meningen kanske.. eller det som gör att man mår bättre, man får skriva ut det man känner för tillfället. Så man slipper hålla inne på alla känslor och tankar haha. Låter värsta emo. Men det va absolut inte så jag mena, det jag mena var att man ska skriva det man precis tänker på i detta tillfälle, som nu, att det känns skönt att "prata" med någon. Haha, också tragiskt, det jag skriver... men knappt nån inne på msn som man vill eller orkar prata med. Jah, iaf jag är inte emo, även fast det kanske kan misstolkas i vissa uttryck/meningar jag kan få för mig att säga/skriva. Men i vilket fall som helst så är det inte så.

Men jag tycker det är skönt att sitta o skriva lite ibland, om det som händer just nu, inte det som varit. Totalt värdelöst, enligt mig. Ingen som läser i vilket fall som helst. Eller det är väl nån enstaka person som läser. Men jag tror inte det är så intressant, för jag får alltid för mig att skriva så sjuuukt långa texter.. känns som detta inlägg blir ett sånt. Ho ho ho. Den eller de personer som läser får ju läsa en massa struntprat typ, som egentligen inte har nmågon mening. Har bara ruskigt tråkigt och saknar min cassie.. <3

Orkar inte sova för den delen heller, vill lyssna på musik ett tag till. Är så skönt att bara va .. o lyssna på mysig musik. Men jag förmodar att jag ska sova om ett litet tag ändå, kan ju inte va trött o sliten hela dan imorrn.. krossad av livet som jag o en vän till mig skulle säga. Haha, men i vilket fall som helst.. så orkar jag inte skriva så mycket mer, krampar i handlederna, musarm ? nääh, tror jag inte det är, men det är iaf jobbigt, ska sluta här. :)

Kan skriva tre ord till efter denna mening, som egentligen är det viktigaste, för mig iaf.

Älskar dig Cassie <3



Paint bild jag gjorde nyligen, heartpeace.

Jah vart var jag nu igen.. jo juste högvakten, tredje på tur. Eller, jag har ingen aning. Jo men jag har nog skrivit om när jag stod på slottet andra gången.. jaja kan la ta det en gång till. Eller hmm, blev osäker nu, har jag skrivit om det tidigare.. Då en massa ryssar kom och fota mig med hela tjocka släkten. Och min underbara flickvän som också kom o hälsade på mig! I vilket fall som helst så hände det inte så mycket kul där. Var väl ca två-tre gånger då någe kul hände egentligen. Första var iaf då en mamma o ett barn gick förbi mig, och blev helt till sig att det stod en vakt vid slottet (jag alltså ), i vilket fall som helst, så kollar de på mig där ett tag, men sen tycker mamman att de ska gå vidare och barnet vill åka hem, tillbaks till bilen. O då tar mamman upp honom i famnen, då blir han ledsen o halvskriker "passa dig så inte vakten kommer o tar dig!", hahha. Det är ju humor. Inte kunde jag lägga mig i deras "fight", men han visste nog inte vad vi egentligen gör där. haha.

Andra tillfället var då det kommer upp en rätt så ny o fin BMW, ställer bilen ungefär framför mig på gatan. Det kliver ut ett par, utländskt par från något arabland (heter det så ?), iaf så tar kvinnan av sig sin jacka och har finkläder under, lägger in jackan i bilen och springer fram mot mig. Ställer sig bredvid mig, och mannen, stor o biffig, tar upp en liten kamera ur sin kavaj och fotar sin fru. Tar ca 1 minut, de tackar och sen åker de iväg. Haha, lite random.

Tredje var väl inge vidare kul, eller jo lite kanske. Det kommer fram två stycken söta ryskor, kanske 15-16 år, i vilket fall som helst så ställer de en massa frågor om hur det är att stå högvakt. Och jag svarar att det är hur tråkigt som helst och att man knappt får betalt. Men det var inte det jag ville komma fram till, det jag ville komma fram till var deras dialekt eller vad man ska säga, va så sött när de prata engelska, ryss-engelska är faktiskt fint. Iaf på rätt personer. Haha.

Annars hände det inge mer kul, fick vara fotomodell till flera fotoalbum under den tid jag stod iaf. Kewl kewl.
Vi gick av på fredan där.. fick stå o vänta på bussen som stod på fel plats i ungefär 30 min. Snacka om att få ont i kroppen av att stå still i 30min. Jaja.

Jag tror jag har skrivit om det här, hah kul. Den som läst inlägget innan får en liten återblick om vad som hänt, haha. Precis som i serier... eller nått.. ho ho ho.

Jaja, Drottningholm. Jag blev post 4, slottets södra fasad skulle jag bevaka. Bästa och skönaste poststället. Kanske inte på natten, första natten funkade fint, då lekte jag "genomsök byggnad" fast park då. Smög runt där o hade allmänt kul. Andra natten blev jag uppskrämd så jag vågade inte röra mig från min postkur i två hela timmar. Snacka om att jag frös efter det passet, det va mycke läskiga saker folk skrämde mig med. Plus att vi såg skräckfilms trailers på tv som inte gjorde saken bättre!

Men iaf det va näst sista passet vilket va skönt. Sista passet var faktiskt rätt så kul tycker jag, jag fick för mig att prata me mig själv, låter kanske lite schitzovarning på det där men i själva verket var det kul. Jag utvärderade helgen, hur det var att stå på post 4, vad man bevakar, vart man får gå, vad man ska göra i största allmänheten. Och om alla spöken och konstigheter om natten. Sen sjöng jag lite, massa sånger. Va stört kul. Tänkte att jag gör nått roligt av sista passet så det går fortare för jag skulle stå 2.5 timme, pga att vi byter av med ett annat förband och då är det en cermoni just då man ska byta av, och då fördröjs tiden. Men inte gjorde det mig nått, haha. Jag hade hur kul som helst.

Sen när jag blev avbytt så kunde personen, som skulle bevaka det jag hade bevakat, inte sin postramsa, så jag var tvungen att hjälpa honom lite! Haha. Borde berättat om spökena också. Muahah.. men det gjorde jag icke.

När vi va klara med sista avlösningen begav vi oss tillbaks till K1 för att där packa in allt i bussen, alla vapen. Va sjukt mycket. Och halva plutonen sitter i m/ä, alltså parad uniformen. Inte bra att hålla på o bära o flytta saker i den. Varmt som satan ( hade mitt underställ på mig, haha ), men vi fick byta om där efter ett tag. Sen bära upp ALLA tunga packningar. Därefter äta middag och efter det plocka in allt i skåpet. Vi slutade runt halv åtta den dagen.

Därefter ville två norrlänningar öla lite, och jag va sugen så jag hänkade på. Drog till det stället vi var på första permisen, där träffade jag en massa folk från min gamla skola, sundbyskolan! Va kul, inte för att jag snacka så mycket med dom, men endå. De ligger på samma ställe som jag.

När vi hade ölat klart tog jag tåget hemmåt. Men klantig som jag är, glömmer jag bort min väska på tåget. Så jag åkte bort till alvik för att fråga efter ett nummer till hittegods avdelningen. Men jag skulle ringa på torsdag (alltså idag) för det kan ha kommit in då. Jag hoppas verkligen väskan är där, för jag har massa lumpenkläder där i. Behöver dem nu när vi ska till marma igen.! Gaah.. jaja det löser sig nog..

Apropå ingenting, så har jag och cassandra varit tillsammans i ett halvår! Tiden går fort <3

Va ett jääkligt bra tag sen jag tog mig i kragen och skrev ett inlägg. Har inte haft tid eller ork att skriva. Haft mycket att göra, mycket att tänka på så jag har inte haft tid att sitta ner och tänka ut någonting vettigt att skriva. Men nu tänkte jag, kanske dags att skriva lite. Om de saker jag missat att skriva om, tex högvakter, galopp osv. Mycket som hänt senaste... månaden ? Som jag inte skrivit någonting. I vilket fall som helst så har högvakterna dragit igång, jag har stått åtta dygn. Om jag inte har helt fel så ska vi stå 25st dygn, så jag har ett par kvar.

Men första högvakten var på Drottningholmsslott, jag fick stå på post 2. Den är vid slottets norra sida inne i det "förbjudna området". Det var en relativt tråkig post, ingenting händer, hände inte så mycket vid de andra posterna heller, förutom vid post 1, som får ta emot folk, knugen bland andra. Eftersom det var första högvakten tyckte jag att det va lite läskigt. Visste inte riktigt hur jag skulle agera om nått hände. Jag skulle tex anmäla när någon gick in o ut genom en grind. Det va smått pirrigt första gången, men det funkade. Gick fint.

Iaf så hade vi ett nattpass också, jag hade 00-02. Inte det roligaste passet, spöktimmen. Och befälen skrämmer upp oss med spökhistorier, vilket inte var någe vidare kul. Jag står i en svart allé med ett par lampor som förstör mörkerseendet. Så jag försökte ställa mig på en plats där ljuset inte nådde mina ögon, alltså ställde mig så att ett träd skymde lampen, eller hur jag ska säga. Det va inte kul väder vi hade heller, det regnade nästan konstant. Och när det va mörkt och tyst, så är det inte kul att stå där som post. Man hör hur det droppar ner mot marken som gör läskiga ljud, träden ser ut som människor med alla sina knölar. Man tänkte på en massa läskiga saker, men ingenting hände såklart. När de förde sambandsprov var 20:e minut blev man helt överlycklig att det var någon som ville ha kontakt med en, att man inte var helt bortglömd där i allén. Men man svarar bara sin post namn.. haha. Men det kändes ändå skönt att någon anropa en. Så "post 2, kom" skulle man säga var 20:e minut. Om man nu stod på den posten. Sen kom det också efter halva tiden vätskerunda, patrullen kommer och ger en något att dricka. Varm saft/kaffe då det är kallt och något kallt när det är varmt, men nu var det inte varmt så varm saft/kaffe fick det bli. Var underbart skönt att få lite sällskap under fem min då man fick dricka sin saft.

Det dygnen vi fick stå där gick ändå rätt så fort, om man tänker tillbaks nu. Men då var det rätt så segt och fördjävligt. Man fick stå två timmar, och därefter vila sex. Men ungefär en timma försvinner då man ska lösa av alla. Och sedan ska man vara uppställd ungeför 15-20min innan man går ut. Man måste även gå upp och äta lunch och middag när det serveras. Det är ett måste. Så ibland får man inte sova de där 5 timmarna man har ledigt. Man ska även vårda sin utrustning, eller vad jag ska kalla det. M/ä, hjälmen, skorna, jah allt.

Men om man jämför drottningholm med stockholm slott så är DH (drottningholm) himmelriket jämfört med SS (stockholm slott).

Andra HV (högvakt) var på SS. Där kan jag säga er, där är det inte det minsta kul. Inte då vi stod. Det va snöstorm, kallt som bara den. Spelade knappt någon roll hur mycket kläder man hade på sig, man frös ändå. Jaja, på SS så får man stå två timmar som vanligt men vila fyra. Och det tar ca 20 min att gå runt o lösa av alla, och som på DH måste man vara uppställd 15-20 min innan man ska ut. Och mellan 08-18 så måste man vara med på varje utsprång som sker varannan timme, då en ny avlösning ska ut på post. man ska bara vara med o springa ut och därefter springa in igen. Så det är inge mycket vila/sova där. Tre timmar kan man få vid ett tillfälle på natten och ytterligare tre efter passet därpå. Men man känner sig inte pigg i huvudet efter att sovit så lite i två omgångar. Och kallt är det också då man vaknar, känns som minusgrader. Men det är det ju inte, utan typ 15 grader kanske. Kallt rä det iaf! Jag exercerade om natten väldigt mycket kan jag säga, och det kan posten mittemot min post intyga. Jag höll på med "på axeln gevär" o "i armen gevär" i två timmar, varje pass för att hålla värmen. Det är inte varmt att stå still eller smyga runt. Så jag övade som bara den, så jag är rätt så skicklig på det där nu. På ett sätt är det rätt så bra, man får en massa träning och blir betydligt duktigare. Och har en större chans att komma med i drilltroppen som kommer vara hett. Vi ska "uppträda" på nationaldagen, vi ska även stå högvakt då, rida upp på slottet tror jag det blir, kommer bli ett litet kaos eftersom vi har både drill och HV den dan. Men äsch, tredje pluton klarar det lätt!

För att gå tillbaks till vad jag gjort så innan jag gick på SS, så hade vi ett par ridpass. Två stycken tror jag det var, där vi fick lära oss galoppera med hästarna. Det va hur kul osm helst, men läskigt ockcså. Man var inte berädd på hur det skulle vara, jag höll på att flyga av där i början. Men det gjorde jag inte. Jag är ju den bäste. Jeg ska bli den beste. Haha, ett intärnt skämt jag och en polare har. Jaja, till galoppen, man rider ju sittandes i trav för att sedan skjuta fram innerfoten om jag inte minns fel mot hästens framben. Men innandess måste man göra en halvhalt för att uppmärksamma hästen om att nånting kommer att hända. I vilket fall som helst gör man det och därefter upp i galopp. Det går så fort och om man hamnar i rytmen så är det så skönt. Glida me där i sadeln, haha.

Först hästen var inte lika bra som andra jag hade. Krut är bäst att galoppera med, har tillomed ett befäl berättat för mig. Fick rida den hästen ett flertal gånger till vid senare tillfällen med kandar o sånt.

Men tillbaks till HV som var på SS som jag berättade ett par meningar upp, när den var över fick vi åka tillbaks till K1, vårda allt. Framförallt hjälmarna. Därefter vid ca 16.30 fick vi HVO (höger vänster om) alltså ledighet. Det var fredag som va underbart, för den helg som väntade oss skulle vi vara dagpluton, alltså ta hand om hästarna. Vi börjar 9 varje morgon! Mocka lite på morgonen, ridning på eftermiddan och kvällsmock på kvällen, därefter ett par småsysslor som gick fort och efter det HVO. Det är riktigt skönt, man fick verkligen vila ut efter HV. Men andra tropp fick gå på DH, kändes nog inte så kul för dem. Men men, som jag nämnde tidigare DH är himmelriket jämfört med SS som är ett helvete.

Helgen går rätt så fort, och på tisdagen eller om det var onsdagen skulle vi gå på SS igen. Men jag var reserv så jag tänkte att ingen var sjuk o att jag kunde få vara frivakt. Som då innebär att man är kvar på K1, har kanske något ridpass eller ett fyspass därefter ha HVO. Men först var det en kille som var sjuk i hemmet jag fick ta hans plats. Han hade endå en rätt så skön uppgift. Typ vara en slav till befälen, fixa deras sängar, ta hand om materiell och ge befälen mat. Svara i telefon också tror jag de gör .. och vid behov baka kakor. Jag och en till skulle vara det, hon är trevlig att prata med, hade inte pratat så mycket med henne förut så det hade varit kul att lära känna nytt folk. Men så händer det en grejj så jag får bli post istället! AFF! tänker jag, post 7. Men iaf så var det endå rätt så skönt, hamnade i en förjäkla kul avlösning. Min älskade flickvän kom o hälsade på mig också! Det värmde. Skönt att folk tycker om en som vill komma o hälsa på mig! hah.

Var iofs många som kom, inte som jag kände då. Som ville ta kort, någon som gjorde ett arbete om vad som var svenskt. Så jag fick stå o vara modell där ett tag. Hon skulle skicka bilderna till mig men det har hon inte gjort *ledsen i ögat*. Men men, sen var det också hur mycket ryssar som helst. Cassie om du läser detta så tycker jag nog ryska är rätt så fint ändå, va två söta flickor, runt 16 år va de nog. Som ville fråga lite frågor, de va rysskor och prata engelska det va sött.. haha. Ryss-engelska.

Iaf så skulle verkligen ALLA turister ta en bild på sig själva med mig. Så jag fick stå still, haha. Och visa att de inte fick gå in innanför en svart ring, men det va knappt någon som förstod. Och jag orkade verkligen inte hålla på o skrika åt dem, så jag lät några gå in. Bara jag kände mig säker.

Gick rätt så fort att stå där på SS. Lärde känna en annan grabb som stod post med mig på natten, han va en trevlig prick. Kul var han också vid ett par tillfällen.

Kommer tillbaks till K1 på fredag eftermiddag. Och vårdar som vanligt. Därefter packa IGEN, för det första skulle vi stå HV igen på DH. Och för det andra skulle vi flytta ut till kungsängen, så vi var tvugna att packa verkligen allt vi hade i våra fyra skåp. Mycket blev det!


SKA FORTSÄTTA SENARE, när jag orkar skriva.

Gah, va segt det är att skriva. Har funderat på om jag ska skriva eller inte. Men nu får jag ta mig i kragen och skriva lite grann. Känner att det är dags för det. Men mina ögon vill inte hålla sig öppna så länge till, känner att hjärnkontoret behöver en break. Vart med om mycket senaste dan.. eller jah dagarna. Hänt en del. Massa närkamp osv, fått ett par smällar på huvet osv. Så man har ju inte en liten huvudvärk, utan en ganska stor om man säger så.

Eller den har iofs lugnat ner sig lite smått, men fortfarande jag är inte direkt pigg. Och jag orkar inte gå o lägga mig, för jobbigt att gå o borsta tänderna osv. Fast jag tror det är så att jag vill lyssna på lite musik därför jag inte orkar gå härifrån. PLUS, ett stort plus, min flickvän är inne på msn. Det gör det hela värt att sitta kvar ett tag.

Ska över till henne imorrn och mysa, äta middag. Kolla på melodifestivalen typ. Inte för att jag är så intresserad av det, men jag vill vara med henne. Alltså det kan va lite kul att se, ibland finns det faktiskt bra låtar. Men det händer iofs såå ofta. Men man kan ju alltid hoppas. Men som sagt, det är mest för att jag vill vara med henne, det spelar ingen roll vad vi gör eller så bara jag får vara med henne. Hon är bästa o underbaraste personen någonsin, och jag är så lycklig över att ha henne! <3

Apropå min huvudvärk osv, så kan jag berätta om min slutövning som vi hade idag. Alltså slutövning i bevakningsman utbildningen. Den var uppdelad i fyra olika delmoment. Första gick ut på att ett gaslarm gick igång, fort som faen skulle vi dra på oss skyddsmasken och regnstället. Dra åt alla knappar osv, så det inte kunde läcka in gas.. drygt ja vet. Men men, man måste. Iaf så skulle vi då vandra med all vår packning (stridsväskan,pansarskott och ak5). Var inte direkt så kul, vi går ca 1.5km till vattentornet, där får vi ta av oss allting, och påbörja armhävningar. Man skulle göra så många som möjligt, i takt sergantens "upp, ner, upp ner". Klarade iaf 30 stycken, men efteråt kände jag att jag hade lätt klarat av ett par till. Men men, kan inte göra nått ogjort som redan är gjort. Iaf när vi var klara, skulle vi vandra tillbaks till kasernen. Där får vi ett nytt "uppdrag", nu ska vi gå ca 1.5km med allt, därefter lägga oss i anläggning med vapnena, de som hade pansar skott skulle använda det. Och skjuta mot ett par osynliga bilar. Därefter kasta bort vapnet och använda ak5:an och skjuta fiender som kom springades mot en. Och jag blev skadad i axeln, så mina kamrater fick lägga ett tryckförband på axeln, och därefter bära mig på bår tillbaks. Jag tyckte det va skönt, men kände mig ändå lite elak för att jag inte kunde hjälpa till med uppgiften. Men vafan, va inte jag som valde att bli skjuten, va serganten.

Iaf vi lyckades iaf komma tillbaks till kasernen ytterliggare en gång. Nu var det dags för nästa delmoment, nummer 3. Genomsökning utav byggnad. Alla 14 personer som vi är i våran bevakningstät skulle då söka igenom ett hus. Det går bra på nedre våningen, en person anfaller med ett vapen, slagträ. En blockade honom och fick ner honom på marken, därefter satt två pers på honom handfängsel och förde ut personen till ett ställe vi skulle förvara personer vi fänglsat. Iaf, vi söker igenom nedervåningen, och allt går fint. Vi fortsätter upp till andra våningen. Jag o en till fick gå först. Jag fick ta tre rum på raken. De två första rummen var det ingen i, vilket var skönt. Men så kommer vi in i det tredje, jag springer in åt vänster och min stridskamrat till höger. Det kommer en person mot oss, och min stridskamrat och jag riktar vapnet mot honom, och då skriker han "skjut inte" och lägger sig ner på marken. Därefter, bakom ett hörn, så sjukt schneaky, kommer löjnant hirschsprung och slår till min stridskamrat på hjälmen så han flyger åt sidan. Han börjar slåss mot honom, och förstår inte varför han skjöt honom. Men genomförandet avbröts inte eftersom han inte mantla. Alltså blev han inte skjuten, de fortsätter att slåss. Jag ropar på förstärkning, det kommer en till man. Jag förstår inte vad mina vänner gör, de bara står o blockar, eller va det nu gjorde. Helt värdelöst, tror nästan de stod o skrek åt honom att lägga sig ner på marken medans de siktade med vapnena. Men han vägrade lägga sig ner, och då är det ingen idee att forstätta sikta o skrika att han ska lägga sig ner på marken. Jag försökte göra samma sak, eftersom jag stod en bit ifrån. Mantlar och säger "ligg ner". Han får syn på mig, springer mot mig. Börjar slå mot mig, jag tappar vapnet. Får köra närkamp. Jag mot löjtnanten, han är närkampsinstruktör, så det va inte så jäkla lätt. Han fick ett par bra slag mot mitt ansikte, började blöda från näsan, rann som fan. Men jag kunde inte bara ge upp, var ju tvungen att få ner personen. Försökte sparka och putta omkull honom, men insåg ganska fort att det var värdelöst. Drar då upp batongen och slår ett par slag på honom, slog till hårt. Så han lägger sig ner. DÄrefter sätter på handfängsel.

Personen som la sig ner i början av genomsökandet av det rummet, ställer sig upp. Och fort som bara den hoppar jag på honom, trycker ner honom. Och håller fast honom o ropar på någon med handfängsel, så vi kan ta fast honom också. Därefter fick jag sitta o vakta rummet, men övningen var slut vid det tillfället. Men fan, det va sjukt kul att slåss. Var kul att man fick ett par slag, kändes mycket verkligare än om han hade mesat och slagit nån annanstans löst. Så jag klagar ine, gör dock lite ont i näsan fortfarande. Men sånt får man ta, om det är en riktig situation, kan man inte ge upp. Måste lära sig att fortsätta oavsett om man får ett par smällar i ansiktet eller så.

Iaf så fick jag lite beröm eftersom jag tröck ner den sista gubben på marken. Det var bra sa löjtnanten!
Eftersom vi var klara med den uppgiften gick iv över till den sista, genomsökande av fordon. Gick rätt så fort, var inte direkt svårt. Därefter så skulle vi slå så mycker och hårt som möjligt med batong mot en trosspackning som sin stridskamrat höll upp på två min. Va så sjuuuuukt jobbigt, man blev helt slut i armarna. Men det gick bra ändå.

Då båda hade gjort sina två minuter skulle vi ställa upp på yttre för att då vänta på alla andra bevakningsmän, från 1,2 o 4:e pluton. Och få reda på hur det hade gått för oss i alla moment, det var ren tävling. Och såklart så vinner ju våran pluton, 3:e. Vi är lätt bäst!

Och det jag fick reda på idag, så ska våran pluton bli utsedda till drill och kadrilj tropperna! Snacka om coolt. Så ungefär 25st blir utsedda till drilltroppen och 8st till kadrilj, så ska vi åka upp tilll sundsvall o umeå i augusti o visa upp oss. Men även vid andra tillfällen också tror jag. Vore coolt om man blev utsedd till det, ska försöka iaf.

jaja, slut på det roliga. Dags att sova.. eller ja om ett tag. G'night

Börjar bli slappare på att skriva blog inlägg nu på senaste tiden. Men jag har inte orkat, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Händer så mycket, kan skriva flera sidor. OM jag nu skulle orka göra det. Kan iaf skriva om min senaste tid i lumpen. Åkte tillbaks torsdag förra veckan, för att jag hade stalltjänst på helgen. Rykta, mocka o rida hästar hela helgen. O ta hand om hästarna allmänt, ge mat osv. Vi hade knappt några uppställningstider vilket var underbart, så jag klagade inte så mycket på att vara kvar över helgen, det är rätt så chill.

Första ridpasset och det andra ridpasset vi hade var inge vidare kul, fick så jäkla mycket skit. Men jag fick jobbiga hästar. Första hästen var Husar, som var seg att rida. Och eftersom han var det fick jag ett spö. Och fy satan va han blev rädd då, så det gick knappt att få stopp på häst jäfeln. Andra ridpasset fick jag Just Celcius, lite bättre häst men fortfarande lite svårt att få hästen att trava långsammare, och i om med det så blev det världens liv på våran löjtnant. På söndan fick jag en häst som hette Kalif, bästa hästen nånsin. Det gick hur bra som helst, jag fick inge skäll nån gång under det ridpasset. Det ända jag skulle tänka på var att sänka händerna i trav.

Fick även den hästen vid ett senare tillfälle, då jag red en gång till. I tisdags då då. Och det gick hur bra som helst då också. Vilket känns bra.

Annars så i tisdags så gick jag upp 5am för att ryckta hästar o lasta in dem i en lastbil för att åka till kungsängen på nån cermoni. Sex stycken hästar skulle vi ryckta. Jag och åtta personer till. Fyra st av dem skulle sitta på hästarna i högvakts kläder och vara med på cermonin. Resten skulle vara stallpojkar typ, ta hand om hästarna om de skulle rycka loss. Som då inte hände.

Men iaf, cemonin varande i två minuter. Tyckte det kändes så sjukt värdelöst att åka dit med sex hästar som ska stå på cemonin i två minuter och därefter åka hem igen. Alltså de skulle ha kandar på sig, högvakts sadeln o allt möjligt. Och eftersom jag skulle ta hand om hästarna så fick jag ju stå o hålla i hästarna ett bra tag. O det va så sjukt kallt där uppe i kungsängen. Frös sönder om mina händer. Var så underbart att sätta sig i bilen sen för att åka tillbaks till K1. När vi väl va där så lasta vi ur hästarna, o fixa till högvakts sakerna. Därefter var det lunch.

O sen fortsätta enligt dagsprogramet. Ridpass där på kvällen som jag nämnde tidigare i inlägget. Kalif = bästa hästen. Kostar ca 100miljoner. Haha. Var tvungen att fråga.

Annars så har jag skjutit P-skott (pansar skott), Inte skarpt för ett skott kostar 15000kr, vilket skulle kosta försvaret en förmögenhet om ca 50-60 personer skulle få skjuta ett par sånna. Alltså hade vi nån hightech grej, laser som vi skjöt. Så vi har gjort lite övningar med sånna vapen. Och sen har vi fått marschera med p-skotten. Vilket var rätt så jobbigt, eftersom man har sin stridspackning på ryggen och sen måste man ha p-skottet vid sidan av ryggen också. För att när man sedan är ute i fält så har man ÄVEN sin AK5 på sig. Så man konkar runt på två vapen, lite småjobbigt. Men vafan..

Har hänt en del fler saker också, men jag orkar inte skriva. Haha, börjar krampa i handlederna.

Skickade rosor till min älskling i torsdags, hon blev glad! <3 Var så mysigt att träffa henne igår, hade inte setts på över en vecka. Sånt är jobbigt när man inte kan träffas. Har bara skickat sms o ringt, men det är bättre än inget iaf! Träffas är alltid bäst!

Jaja, idag/ikväll ska jag ut med ett par vänner, dricka lite öl o socialisera lite. Va ett tag sen känns det som. Eller det känns inte som det det VAR! Ingen aning vart vi ska men men, det lär ju gå ändå. Tror vi hittar nått mysigt ställe för eller senare.

Over and out!

funderar på om jag ska skriva ett vettigt blog inlägg, men det verkar inte som det. Nu lär det bara bli en massa random text, det första som ploppar upp i skallen på mig. Vet inte riktigt vad jag kan skriva om, inte hänt så mycket idag om jag ska va ärlig, vaknat, spelat lite. Åkt o träffat flickan vid 18 tiden, ätit middag hos henne, myst lite o sen åkt hem o spelat lite till, haha. Vilket nörd man är ibland, men det är okey, bara det inte går över styr. Tycker jag iaf, man måste ju få göra saker som man själv tycker är kul. Bara man inte fastnar och inte gör något annat som sagt. Har hänt mig förut, när jag spelade Lineage2, fastnade ganska rejält i det spelet.  Men har slutat, för ett bra tag sen nästan ett år se.

Jaja, annars så har jag dunkat massa bra musik i högtalarna, wunderbar! Älska musik, vad skulle man göra utan det ? Finns inget svar på den frågan tror jag. Skulle dö om det inte fanns musik, skulle nog dö om jag inte fick vara med min flickvän också för den delen. Hon är så go! Kärlek vid första ögonkastet, va kul faktiskt. Båda blev kära efter första gången vi träffades. Sista dan på jobbet, sista lunchen. Om jag inte fått min lunch tidigare hade jag inte träffat henne, alltså hade jag inte fått hennes nummer så hon kunde ringa mig så vi kunde ses o gå tillsammans till sista pubfesten. Där vi pratade och sedan kysstes för första gången. Underbart. Kommer aldrig glömma den kyssen, bästa som någonsin hänt mig. Va så otroligt, kunde knappt tro på det som hände. Kändes som en dröm, men det var det icke.

Nån älskade mig så jag fick en fin flickvän tillslut. Haft deppiga perioder förut, men de perioderna är över sen jag träffa cassie <3

Det roliga är att jag inte skulle prata om känslor i min nya blog, men det bara blir så ibland. Kan va skönt att skriva av sig lite, känslomässigt osv. Hur glad man är, men det går iofs inte att skriva i ord. Men jag försöker så gott jag kan. Kanske inte blir så bra, men om man sätter sig in i situationen och tänker på det bästa som hänt en själv, så är det ungefär så jag känner. Hah, luddigt värre det där blev. Men men, det är la fint ändå.
      
Gaah, jag längtar tills millencolins nya album kommer, machine 19, kommer i april nångång, dryyygt. Vill ha skivan nu, det jobbigaste är att när det är svensk musik, så kan man inte hitta skivan på internet förens den släppts ungefär. Eller då det inte är ett så känt band i utlandet. Men men, jag ska ändå köpa orginal skivan när den släpps! Ett måste i samlingen, vissa skivor måste man ha i orginal, det är bara så. Även om man har laddat ner skivan så MÅSTE man ha den i cdform. Speciellt sånna skivor som är bra, supporta lite eller vad man ska säga.

Shit, jag borde nästan ta o vila mina ögon nu, ska upp rätt så tidigt imorrn o visa vägen till tandläkarn för min bror. Han hittar inte, så jag ska upp vid tio tiden ungefär. O följa me till tandis, därefter åker jag nog hem om jag inte åker o fikar med en vän till mig. Hon o jag har planerat att vi skulle göra det för ett bra tag sen, men det har aldrig blivit av. Skulle va kul o träffas o prata lite, hon är en kul filur. Har varit en av mina bästa tjejkompisar, vet ej om det är samma nu. Men man vet aldrig, har ju inte setts på år o dar känns det som. Får la se helt enkelt.

Annars så ska jag träffa ett par andra kompisar o ta ett par öl på kvällen, prata lite o ha det allmänt chill. Va ett tag sen man träffa vännerna. Det är jobbigt när man ligger i lumpen, man har inte tid för vännerna känns det som. Jag vill ju gärna träffa vänner, men man har inte tid. Plus att jag har flickvän, vill umgås med henned så mycket som möjligt då man är ledig. Det går ju att vara med vänner och flickan samtidigt, men det är iofs inte samma sak.
Jag klagar inte på hur det är nu, jag vill ju vara med min flickvän mest. Kan ju ringa mina vänner eller prata över msn, kanske inte så kul. Men bättre än ingenting. Och det är bara åtta månader kvar, sen muckar jag. Då kan jag bli social med mina vänner igen.

Skaffa jobb, leta lägenhet, träffa vänner, umgås me flickan, jah det kommer bli härliga tider! Längtar. Speciellt till att fixa lägenhet o flytta ihop med min älskling <3

Nej du, blog, nu ska jag sova lite. Vi hörs o ses imorrn förmodligen, lär skriva ett liten inlägg eller så om jag har tid eller ork. G'night

Ibland känns det så jobbigt att skriva ett inlägg, man känner sig nästan lite pressad av att skriva ett varje dag. Men jag har inte orkat, vet inte alls vad jag ska skriva vissa dagar. Är helt tom i bollen ibland, men jag har nästan lovat en nyfunnen vän att skriva lite, eller det jag mest sa var att jag skulle få in henne på ett hörn i bloggen. Haha.

Nej men det va såhär att när man satt vid datorn o hade det lite småtråkigt så funderade man på om man skulle logga in på jiraiya.se och skriva nått inlägg. Men sidan hade bytt namn till jspot.se. Blir medlem där och börjar spana runt, ungefär liknade trådar. Lite mer japansk inspirerat nu än förut, var mer anime/manga från början.

Iaf så skrive rjag ett par inlägg, och inser att det är nån jäkel som svarar fort som attan. Så man får ligga i för att hålla igång diskutionerna. När man då snackar en massa i olika trådar om olika saker, blir det tillslut så att man går off-topic, spårar ur totalt och pratar om någe helt random. Och det lyckades vi göra i ett flertal trådar, men jag klagar inte, tyckte det va kul. Vet inte hur länge vi höll på o babbla men det måste varit nån timma eller två. Kul var det iaf.

Ska nog fortsätta att hålla mig aktiv vid det forumet från o med nu, nytt kul folk har ramlat in.

Ändå när jag håller på o skriver kan jag skriva om min dag. Dagen börjar med att jag vaknar upp och inser att klockan är halv tio, funderar på om man ska sova mer eller om det är dags att kliva upp. Väljer då att stiga upp, som jag senare inser inte var någe vidare bra. Kunde sovit den timme jag spelade WOW, jävla alliance som inte kan hålla emot horde's. I vilket fall så förlorade vi, och det ville jag inte. Jag behöver lite saker som man får då man vinner. Tror bara wow nördar förstår vad jag pratar om just nu. Men i vilket fall så lägger jag mig i sängen efter jag spelat lite. Ligger där nån timme tror jag, tills min flickvän ringer o säger att hon slutat och är påväg hem till mig. wiie.

Jag går o möter henne, vi knallar hem till mig o myser lite. Pratar o har allmänt mysigt. Hon har verkligen gjort mitt liv meningsfullt, jag är så glad över att ha henne vid min sida. Älskar Cassie <3

..efter en jobbig vecka på K1. Nästan det enda vi hållt på med är ridning och excercise, vilken kan va kul då man inte gör det varje dag. Jag har fått jävulskt ont i ryggen för övrigt, vet ej om det kan vara så att den inte läkt sen baskermarschen uppe i marma förra veckan, eller om det är så att jag blivit överspänd i ryggen pga ridningen och excercisen. Jaja nått av det är det iaf, ska nog gå till en naprapat och kolla till det. Om det nu heter så.

Vi har även haft skyddsvaktsprov, och jag är numera en skyddsvakt. Blev godkänd på den teoretiska delen i fredags, vilket känns jäkligt skönt. Praktiska delen var superenkel. Vi står i ett rum, 15 meter framför oss har vi en stor skärm där det kommer spelas upp en liten "film" eller vad man ska säga. En gubbe kommer gåendes mot en och man ska sträcka fram handen och säga "halt, militärskyddsvakt." Om personen inte stannar ska vi säga "halt, eller jag skjuter skarpt" om personen inte stannar vid detta tilltal ska vi göra mantelrörelse på vapnet, (man drar bak manteln för att föra in en kula i röret, hah) och om personen fortfarande inte stannar ska vi skjuta i ofarlig skjutriktning och därefter ett skott i benet. Och den händelsen skulle vi upprepa fyra gånger för att bli godkända, alla fyra gångerna var man tvungen att skjuta först i den ofarliga skjutriktningen och därefter ett skott i benet, om det var över på en av gångerna var man tvungen att börja om. Tog ett par gånger för mig innan jag blev godkänd.

Den teoretiska delen var lite klurigare, men jag tänkte fel på en fråga. Det var ungefär så här, om man hör att ett ammo-lager exploderar och du ser en man springa iväg, som du tror har orsakat explosionen. Och du bedömmer att det är din sista chans att stoppa honom nu. Vad gör du ?
Alternativen var ungefär såhär: 1,du säger halt och därefter skjuter i ofarlig riktigning och därefter i benet om personen inte stannar. 2,minns inte riktigt. 3, minns inte heller och 4, du skjuter honom i ryggen.

Och jag svarade att man skjuter i ryggen, jag tänkte att om det verkligen är sista chansen att få stopp på personen så kan det vara svårt att träffa personens ben om han springer. Det kan va små myrben man ska träffa i mörja natten, då tänkte jag om man skjuter mot ryggen är det mycket lättare att träffa och därmed få stopp på personen. Men när jag senare lämnat in och började fundera så kändes det jäkligt dumt att skjuta personen i ryggen, då personen dör. haha, hemskt egentligen.

Men jag tänkte mig nog mer film, i verkligheten springer nog inte folk om man hör ett skott komma mot en. Då stannar man förmodligen. Och ta fast personen. Men i film så springer de bara för att.. jah, det är film.

Men jag fick som sagt göra omprov i fredags, och klarade det. Men det var bara 9st som klarade provet i tisdags och 8st i fredags, så det är väl ca 31st kvar som måste klara det. Men jag har klarat det! Wiie.

Igår var det fyra månader sen jag och cassie blev tillsammans <3 var bara tvungen att nämna det. Känns sjukt bra. Älskar henne :)

Jag var nyligen och såg på AVP2 (alien vs predetor 2), vilken dålig film det var måste jag säga. Knappt någon handling alls, och det var så uppenbart att de ska göra en 3:a.

Filmen börjar med att predetors åker ovanför jorden i sitt skepp, och en skadad predetor ligger på en bänk eller vad det nu är. Och plötsligt ploppar en alien upp ur magen på den och anfaller skeppet, så att de krashlandar på jorden. Precis innan den sista predetorn ombord blir dödad skickar han iväg ett nödanrop till en annan predetor.

Och då åker den predetorn iväg till jorden och börjar slakta aliens. Men aliens hoppas på en massa människor och förökar sig genom dom, lägger ägg och allt möjligt. Det är vad filmen i mesta del handlar om.

Mot slutet så är det en final fight mellan alien och predetor, och då båda precis fått in sina vassa vapen i varandra så att båda är påväg att dö kommer usa's goverment och droppar en atombomb mitt i staden så att alla i staden dör.

Att det blir en 3:a är för att i slutet av filmen, får man se när en högt uppsatt chef vandrar in på ett kontor, och visar upp en pistol som predetorn hade. Och de säger att tiden inte är redo för denna teknologi än, och så stänger de väskan igen och där slutar filmen. Eller är det bara jag som tror att det blir en 3:e film ?

Jag kommer nog inte gå på bio och se den filmen isof, eftersom 2:an va minst värt pengarna.
Det jag gillade med filmen var alla special effekter, det va det enda tror jag. Skulle nog gett filmen 2/5 eller 1/5 om jag hade varit en filmrecensent.

För folk som inte vet vad marma är, så är det en liten by ett par km från Gävle. Iaf dit åkte vi klockan nio på måndag morgon. Jag va sjukt taggad på att åka dit och skjuta lite, och förhoppningsvis ha baskerprovet. Men den taggade känslan jag hade då försvann när vi närmade oss Marma och fick hoppa av den varma bussen. Det är en betydligt stor temperaturs skillnad där jämfört med här i Stockholm.

Första dagen börjar lugnt, man har fortfarande humöret i topp. Allt flyter på. Vi marscherar ca 2km till ett fält där vi övar på EOBUSARE, en minnesramsa då man ska besätta eldställningar och gruppchefen ska beordra gruppen att bevaka ett visst område, och ifall en eventuell fiende skulle dyka upp skulle han bestämma när vi får öppna eld och dylikt. Iaf när man fick ett område till höger, ett gränsområde tex "gränsområde höger, lilla björken vid kullen, 100m, benämns björken." Sånna där medelande skulle man skicka genom gruppen, från mitten ända ut till flankerna. Va lite jobbigt när man inte kom ihåg och va tvungen att fråga personen innan att repetera ett flertal gånger.

Vi håller på med den övningen ända fram tills middagstid, då vi marscherar tillbaks för att äta mat. När vi har fått i oss den goda maten, diskat ur kåsan och besticken. Och ställt upp för kvällstjänst så får vi en liten föreläsning om lysraketer som vi skulle skuta under kvällen. Vi marscherar tillbaks till fältet och påbörjar lysrakets skjutning, det va helt okey om man säger så. Men det va ingen rekyl, den bara blåste iväg och lös upp marken i ca 15 sekunder. När vi va klara med det så marschera vi tillbaks och fick gå o vila, slappa, sova eller vad vi nu ville göra.

Vaknar upp nästa morgon, äter frukost. Idag skulle vi skjuta hela dan. Stridsskjutning, alltså man skjuter mot mål som ploppar upp från en kulle eller nått med skarp ammo. Kändes lite läskigt att springa runt med skarpa bulor. Men efter ett tag kändes det bättre, man tog det lugnt. Man höll ju i vapnet hård och höll koll på att vapnet var säkrat hela tiden. Vi höll på med det där ända fram till kvällen, då vi gick en tillbaks till barackerna vi fick sova i, i ett mördar tempo. Vi gick väl 3.5km på 35min ungefär, och man hade all sin packning med sig. Alltså ca 30kilo på ryggen och 3.9kg runt halsen (vapnet, ak5). Det är inte så värst roligt. Vi fick gå o lägga oss relativt tidigt, va skönt tänkte vi.

Nästa dag, eller ja ska jag säga morgon. Vi blir väckta kl två av att trumpet spelar en viss melodi som jag verkligen föraktar, haha. Den är så hemsk, får mig att tänka på allt det hemska vi genomfört. Iaf tillbaks till kl två, det var vår lötjnant som spelade melodin. När alla står uppställda ute i korridoren säger han "Nu börjar baskerprovet". Jag va fortfarande smått taggad vid det här laget. Men iaf vi skulle packa vår trosspackning och stridspackning, vi fick absolut inte ha med oss mobilen, tuggumin eller annan mat o dylikt, om vi hade det var vi tvugna att byta ut tex tuggummit mot en stridsvagnsmina, som väger 10kg. När vi packat klart och ställt upp ute, så får vi ordern att gå in i ett hus, där vi får klä av oss så vi står i bara underkläder och skyddsmasken. Och börjar visitera ALLT vi hade med oss, det tog sisådär 2.5-3 timmar. Det värsta var att två stycken i min grupp hade glömt kolla i fickor i vissa kläderplack, där det låg tuggumin och chokladdryck. Alltså fick vi två stycken stridsvagnsminor, kul ? hell no.

Iaf när alla blivit visiterade på all materiell skulle vi ställa upp utanför och påbörja den första marschsträckan. Vet ej hur längt det var, men det måste varit 2-3km iaf. Och det värsta var att vi va tvungna att ta med oss ALL materiell. Trosspackningen på ryggen, stridspackningen på magen, vapnet i höger hand och sovsäcken i vänster. Snacka om det var tungt att bära, och det var bara början. Måste väga minst 60kg, alltså nästna lika mycket som jag väger. Vägde 67-68kg när vi börja.

När vi väl kom fram, så insåg vi att det var dags för isvaksbadet. Men det fanns ingen isvak att hoppa ner i. Så vi skulle simma från en brygga till en annan, va väl ca 10-15meter mellan bryggorna. När man kom fram till målet, alltså andra bryggan, skulle man säga "löjtnant (sitt soldatnummer och efternamn) anhåller om att få stiga upp ur kung bores vatten", i början tänkte jag "detta är ju lugnt" men när man väl skulle prata så försvann rösten och den blev jätteskakig. Tog mig tre försök innan jag fick en rätt så lugn röst, så jag kunde springa upp och bli omhändertagen av folk från andra gruppen som fick hjälpa till o klä av mig alla blöta kläder och klä på mig rena kläder. Man va helt stelfrusen i händer och fötter, trodde helt seriöst att jag skulle dö, när man stod där uppe o blev påklädd. Vi va tvugna att springa oss varma, och det gjorde man ju ett bra tag, drack lite varmt vatten imellanåt.

När alla grupper var klara, skulle vi fortsätta marschera med trosspackningen också. Men inte lika långt denna gång, det va inte lätt för det. Tungt och förjävligt var det. Fick så sjukt ont i ryggen, trodde jag skulle gå av på mitten. Pressas ihop på nått sätt. Vi rättar till vår packning på en angiven plats, och utifrån den platsen börjar vi marschera till nästa stopp på kartan. Efter en bit tappar vi en kamrat som inte klarar av att bära, pga hans rygg är inte okey. Så han var tvungen att avbryta, lite synd eftersom han ville va me! Jaja, det sög lite smått. Men vi andra fortsatte gå, va en bra bit att gå, och då man hade två stycken minor, så hade vi 20kg extra packning. Vi fick byta av med varandra lite då o då.

Så småningom kom vi fram till rätt plats, där vår sergant stod o värmde sig mot en mysig brasa. Hon kommer fram till oss, och berättar vad för uppgift vi ska utföra. Och det är att plocka isär och ihop vapnet, vilket jag tycker är hur enkelt och kul som helst, så jag va glad. Tiderna vi fick var 20sek för att plocka isår och 40 för att plocka ihop och blindavfyra. Jag klara båda tiderna med marginal, alltså klarade jag uppgiften. Medans andra inte klara det, jag o två till blev godkända på uppgiften. Då vi var klara fick gruppchefen en ny plats vi skulle gå till, och vi började vandra igen. Minns knappt hur långt eller vart vi gick. Men det va en bit iaf, det minns jag. Vi fick för övrigt lämna de två minorna på den platsen, vilket var underbart. Nästa uppgift var att koka vatten på 15min, och den uppgiften klara alla av. Baskern fortsätter, vi gick o gick o gick, gjorde ett par uppgifter påvägen.

När kvällen började knalla in, och alla va trötta. Eftersom man vart uppe sen 2 och inte fått sova så mycket natten innan OCH har gått o gjort massa uppgifter. Men vi var iaf tvugna att springa med stridsutrustningen (stridsvästen, skyddsvästen och ak5). Stridspackningen fick en skjuts till målet, som låg 2km bort. Jag orkade inte springa hela biten, sprang max 1km, sen gick jag relativt fort. Då alla var i mål kom nästa uppgift, eller lite träning. 15 armhävningar, 30 rygglyft och 25 situps. Va lite småjobbigt med stridsutrustningen på. Därefter tog vi på oss vår packning och begav oss ca 100-200m där vi fick nya order.Som var "bygg ett vindskydd där ni ska sova under natten" tog ca tre timmar för oss att få upp allt. Under den tiden så plockade vi en massa granris, långa pinnar, bandupp dom mot ett träd och åt rå fisk, som vi fick. Vi delade inom stidsparen, en liten fisk  på två pers. Det var inte mycket. Men det va alltid nått, eftersom man var hungrig, hade inte ätit nått sen dagen innan vid 17 snåret.

Iaf när vi hade fått vårt vindskydd godkänt och fick tända vår eld, kröp vi ner och skulle sova. Då hör vi någon komma med bil, någon kommer knallandes mot oss. Vem är det inte om kaptenen, han kommer och frågar om vi har det skönt, vi svarar ja såklart. Då säger han "om fem minuter ska ni vara marschklara och ha rivit ner vindskyddet, allt ska va borta, ska inte synas att ni varit här". Panik råder i gruppen, de flesta har tappat tålamodet o bara skriker på en för att man är lite seg. Men jag kan ändå förstå, om man kommer försent till nästa plats får man bära på en stridsvagnsmina. Men vi klara det iaf, när vi hade rivit allt och plockat undan det, ställde vi upp på vägen och började vandra igen. Och vi fortsätte marschen en ganska bra bit, 3km kanske. När vi kom fram skulle vi skjuta lösskjutning, alltså träskott, som splittrades i lösskjutningsannordningen man fäst längst fram på pipan. Apterade även hörselkoporna, så man inte blir döv av skjutandet. Allt går som smort och man håller värmen genom att gå o röra på sig, men när övningen börjar lägger vi oss på marken vilket va jäkligt dumt, eller det skulle man göra. Men vi borde förbättrat eldställningarna mycket bättre tidigare, genom att dra ut sitt liggunderlag. Men iaf, jag skulle sikta åt vänster eftersom jag var längst ut på vänsterflanken. Eftersom jag va så enormt trött och frusen somna jag till ett flertal gånger, inget hände. Fänriken som skulle komma med en bil längre bort hade åkt vilse. Men iaf när jag satt där och kvickna till, tyckte jag mig se andra grupp ligga i skjutställning på marken, så jag tänkte "gud va skönt, nu slipper jag sikta åt det hållet, eftersom jag vet inte vad jag ska göra där ändå." Så jag vände mig åt samma håll som mina vänner. Och när bilen tillslutt kom då vi väntat 30min ungefär, började vi skjuta. 25 skott skjöt jag därefter skulle vi dra oss tillbaks. Vi hade en skadat, inte på riktigt men på låtsas, som vi va tvugna att lägga förband på och sedan bära honom ca 30m med brandmannagreppet, alltså över axlarna.

När den uppgiften var klar, fick vi nästa. Nu skulle vi gå 3.5km med en bår, som det låg 75kg vatten på. Och vädret ville inte vara på våran sida inte. Det blev ju snöoväder, regn o blåst som bara den. KUL! Vi går där 11 pers i kylan skriker åt varandra att byta av med båren när kl är halv 2 på natten. Men vi klarade det tillslut, vi var den snabbaste gruppen också. Vid slutet av den uppgiften stod löjtnanten o vänta på oss, han kommer fram till oss och säger "en i gruppen ska få äta en hamburgare hos oss vid elden, och ni i gruppen får utse vem som ska få den." Det var ett svårt val faktiskt, jag va helt dåsig och hallucinerade, så egentligen borde jag fått äta den, men jag ville inte vara ego o bara tänka på mig själv så jag röstade på vår gruppchef som fick äta den. Så han kunde hålla sig pigg och peppa oss.

Då vi fortsatte så somna man samtidigt som man gick, så ibland började man drömma ett tag, och sedan vaknade man upp av att man halkat till lite grann eller dylikt. Men fortfarande så var man i ledet, vingla fram hade man också börjat göra. Nu började man bli trött på riktigt, och jag var så otroligt frusen, jag tycktes se skyttar som var maskerade ute i terängen hela tiden, och alla skyttarna som egentligen inte fanns siktade mot oss. Man visste inte om de var fiender eller inte, så man vart lite orolig. Det var alltså bara hallucinationer, jag såg även i pixlar ett par gånger, vilket var lite läskigt.

Nu började jag nästan ge upp, jag va hur blöt som helst, mina hanskar som var varmast hade blivit fuktiga innuti. Så det var dags att byta handskar. Jag försökte avbryta men fick inte, inte av mina kamrater. De ville att jag skulle fortsätta. Men jag var så nere så det inte var sant, var så nära på att ge upp hela tiden. Livet pissade verkligen på en, (ett talesätt som en sergant har).  Vi kastade lite handgranat och då vi var klara fortsatte vi, och då skulle vi mäta avstånd till olika pelare. Vet ej vad svaret var, men jag fick det till 184. Kan ha varit rätt, haha, vem vet.

Iaf jag var fortfarande less på allt och ville avbryta, men då tittade solen fram och jag fick ny energi. Tejpade mina fötter eftersom jag hade fått blåsor under trampdynorna, som jag fick under mördarmarschen dan innan baskern. Så jag hade även lite problem med att gå vissa stunder. Men iaf jag kämpade på så mycket jag bara orkade, marschen fortsatte, kommer fram till nästa övning. En språngmarsch på 3-4km, vi skulle springa tillbaks till barackerna. Det var nog det mest jobbigaste man någonsin gjort tyckte jag, alla skrek o peppade varandra. Ända tills vi kom i mål. DÅ fick vi äta lite mat, men man fick inte ner så mycket, pga av att magsäcken hade ställt in sig på att klara sig utan mat eller hur jag ska beskriva det. Man fick i sig halva maten. Nu var baskern äntligen slut trodde vi, man va så slut i varenda muskel. Vi fick sluta rätt tidigt den kvällen också, runt 18.30. Man tog ut allt blött ur trossen och stridspackningen, och hängde upp på tork.

Jag gick o la mig 19.30 och somna på mindre än två sek. Den hemska trumpet melodin hörs igen, kl är 2 på natten, och man tror att man drömmer. Men när man vaknat till inser man att det är på riktigt, det är så helvetiskt. Baskern fortsätter säger dom. Jag blir jätte deppig och intalar mig själv att detta kommer aldrig funka, det är omöjligt. Jag hade så ont överallt kunde knappt gå. Packade ner allt i trossen, stridspackningen o dylikt på en timma ungefär. Sen ställde vi upp utanför baracken för att låta befälen visitera att det såg bra ut inne i barackerna. Och det gjorde det. Vi marschera upp en bit för att hämta våra vapen. Därefter marschera tillbaks till uppställningsplatsen. Ilasta bussarna för att åka iväg nånstans, ingen hade någon aning vart eller nånting. Jag var jätte nervös för att vi skulle gå ännu mer, mina fötter värke som bara den.

När vi sitter i bussen får vi ett prov, ett basker teori prov, som vi skulle fylla i. Alla frågor skulle vara besvarade. Och det var inte lätta frågor, vissa var jätte komplicerade. Tror vi åkte ca en timme, tills vi kom fram till upplands väsby, där bussarna parkerade och släppte av oss. Vi rättade in vår packning, och därefter vandrade upp till en hög kulle. Var ca 3km dit, och det var verkligen en mördarbacke. När vi väl kom upp på backen rättade vi in oss, två led linje, och satt på oss förstärkningskläder för att behålla värmen. Tror vi satt där ca 2-3 timmar innan vi fick reda på vad vi skulle göra. Uppgiften vi fick nu var att repilera oss ner 20m nedför ett berg, jag tyckte det va sjukt kul, men när man hoppa ner för branten första gången kändes det lite småläskigt. Men det gick bra, därefter fick vi order om att återgå till packningen, göra packning på och bege oss tillbaks till K1. 5mil ungefär, och vi hade tre timmar på oss. Det skummaste var att ingen såg igenom bluffen, man hinner aldrig 5mil på tre timmar, om man inte springer jäääkligt fort. Och vi hade ju 35kg saker att bära, så det hade ALDRIG fungerat. Vi sprang ner för kullen där serganten säger åt oss att vi ska stanna, och säger att baskern änltigen är avklarad. Jag fattar ingenting, och tänkte "vadå, ska vi inte gå nu ? va händer ? driver folk me oss eller ?" Det var rätt så hemskt, man vet aldrig om befälen luras eller är seriösa. Men i detta fall så var basker provet slut, och det var så sjukt skönt. Slippa marschera och skada sig ännu mer. Vi var iaf tvugna att marschera bort ca 50-100m för att gömma oss så inga andra grupper skulle se oss och se igenom bluffen som serganten och kapten gav order om.

Eftersom vi var första grupp fick vi sitta o vänta i ca två timmar. Va lite smådrygt,då man var hungrig och kall.
Men vi fick ställa oss upp o slåss lite för att hålla oss varma. Sen kom befälen och delade ut våra baskrar.

När alla grupper var klara skulle vi upp för den djävulska backen IGEN för att ha baskercermoni med Majoren. Han höll ett litet tal, så man höll på att bli rörd i ögat, men eftersom man knappt hade nån vätska i kroppen kom det inget, hha. Iaf sä säger han tillslut "fältmössa av, basker på!", vilken känsla det var. Att äntligen få sin basker.
Därefter tog befälen oss i hand och sa bra jobbat till alla. Kaptenen var nöjd med oss, vi hade tagit i mer än vad vi själva trodde vi skulle orka, alltså ca 75%. 50% är det vi tror är allt vi klarar av när man håller på att dö, då finns det lika mycket kraft kvar. Vilket känns skumt, men det är nästan sant. Gäller bara att tänka possitivt och inte vara nedlåten.

När cermonin är över vandrar vi tillbaks till bussarna, packar in och åker hemmåt, till K1. Där vi får lite mat, som vi får smälla i oss på 25min, men det gick knappt att få i sig nån mat. Eftersom man inte ätit nått på ett bra tag.

Vi hade varit ute aktivit i 60 timmar tror jag befälen sa, och vi hade gått ca 5-6mil. Helt utan mat också, endast vatten som vi hade tillgång till, och den lilla fisken man var tvungen att dela på. Men den gav nog lite energi.

Nu har man basker iaf, vilket känns underbart. Nu har man gjort det värsta i lumpen, eller första högvakten kommer nog sätta press på en också, men inte på samma sätt skulle jag tro. Men vi får se hur det blir med den saken, massa folk som tittar på en då man ska hålla hästen lugn och rida i takt och hålla rättning osv. Kommer nog bli svårt. Men om man klarat baskern ska man banne mig klara av högvakten!

Jaja, detta jag skrivit  nu har tagit en timme att skriva nästan, vilket är helt sjukt. Jag borde sova o vila mig. Är så sjukt trött så det inte finns ord för det. Gonatt, hoppas nån orkar läsa vad jag skrivit :)

Tredje gången jag skapar en blog, haha. Så irriterande att man egentligen tar bort sin blogg. Är ju alltid lite kul att läsa vad man skrivit och vad som hänt i ens liv ett par månader senare. Men jag kan förstå ibland varför jag valde att ta bort bloggen helt o hållet. Vissa inlägg var kanske inte helt rätt att ha kvar, när man visat för mycket känslor som man egentligen inte hade. Som bara va där för att man tyckte synd om sig själv och fick för sig nått.

Men denna gång ska jag försöka skriva normalt, och inte skriva för mycket om massa dumma saker. Eftersom jag är kär och flickan jag är kär i är kär i mig, är det lugnt. Jag kan skriva om dem känslorna, innan så har jag skrivit om känslor för folk, som jag egentligen inte hade. Alltså det va bara en kort stund de fanns inom mig, de försvann relativt snabbt efter att jag fick reda på hur läget var. Och jag känner inte något nu för den personen, enda känslorna jag har för henne är vänskaps känslor. Alla mina känslor och dylikt är till min älskade flickvän, Cassie. Henne älskar jag av hela mitt hjärta. Aldrig vill jag lämna henne, eller såra henne. Hon är mitt allt, hon är anledningen till att jag lever och andas. Hon är lika viktig för mig som luften jag andas.

Det jobbiga i mitt liv för tillfället är att vi inte hinner träffas så ofta, jag ligger i lumpen och hon jobbar. Så när jag är hemma på permission så jobbar hon, vilket inte är så kul. Alltså man hinner ju träffas ett par timmar på kvällen, men sen måste man åka hem för att hon ska upp ganska tidigt dagen därpå. Men jag försöker så gott jag kan att åka o träffa henne när jag har kvällspermis och inte måste vårda materiell eller dylikt. Om det inte finns tid att träffas så ska jag försöka ringa oftare, problemet är att jag är så dålig på att prata i telefon. Vet liksom inte vad jag ska säga, mycket lättare att antingen skriva över internet eller prata i verkligheten.

Kan skriva om något annat nu kanske, lite lumpen saker. Vi fick stuka våran basker i torsdags kväll, som va hur hett som helst. Man blev verkligen sugen att få bära den ute på gatan, så jag längtar till baskermarschen som förhoppningsvis kommer att bli av nästa vecka (v.4) när vi åker upp till marma i gävle. Vi ska vara där uppe ända till fredag, och då ska vi hem. Iaf vad det står på schemat, men baskermarschen kommer lite random, så påvägen hem kan de släppa av oss mitt ute i skogen och säga att tex "ryssen har invaderat sverige och vi måste ut i fält för att försvara oss." eller något sådant. Så vi är ute tre dagar extra. Jag tror nästan det blir något sånt, eftersom vi har övningsuppehåll måndag till fredag veckan därpå. Fast jag hopppas mer på att det blir direkt på måndag, att vi får ha vår baskermarsch, så vi har den avklarad och får bära basker.

Och baskermarschen bör ju vara nu, eftersom vecka 6 börjar vår befattningsutbildning (signalist-, ksp skytt-, gruppbefäl-, fordonsförare- och bevakningsmanutbildning). Man får välja en av dem, eller rättare sagt gruppen väljer vem som blir vad. Jag tänker fixa så att jag blir signalist, jag tror den utbildningen kommer ge mest. Jag har också hört att man får bära sjukt mycket iomed att man är signalist, men det bryr jag mig inte om. Man får lära sig en massa, plus att jag inte vill bli ksp skytt, orkar inte skjuta mer än vad man behöver så kul är det faktiskt inte. Gruppchef vill jag absolut inte bli heller, inte min grejj riktigt. Bestämma får nån annan göra, iofs så får signalister bestämma en del eftersom om man ska flytta gruppen från en plats till en annan måste man bestämma vilken väg man ska gå osv. Men det gör man tillsammans med gruppchefen om jag förstått det rätt. Man bestämmer hur man ska gå, berättar det för gruppchefen och därefter leder han gruppen dit. Fordonsförare kan jag inte bli p.g.a inget körkort. Och bevakningsman vill jag inte bli, de man får lära sig tycker jag inte låter kul bara jobbigt. Man får vidare utbildning i skyddsvaktutbildningen, fördjupning i jurudik. Och problemet är att jag knappt förstår det vi har i juridiken för tillfället, massa regler/lagar och hur man ska göra o vad man får o inte får göra, massa sånt där. Det är inge vidare, så signalist hoppas jag på. Oavsett om det kommer bli tungt eller inte så vill jag bli det.

Nog om det där, vecka 8 eller 9 om jag minns rätt ska vi gå vår första högvakt på slottet. Och köra parad, med vapen. Jag längtar verkligen, det är sjukt hett när vi tränar med vapen. Man lägger upp vapnet på axeln i takt. Alla gör exakt likadant samtidigt. Så alla som läser detta borde gå o kolla på mig o min pluton när vi går vår första parad! Kommer nog bli ganska kul.

Vad kan man annars skriva, hmm, ridningen går bra. Vi får sitta upp på hästen precis utanför stallet och skritta in till ridhuset, det är kul. Va så sjukt läskigt första gången vi fick göra det, men nu har vi gjort det två gånger så man har vant sig lite. Det enda jag måste tänka på är att skänkla mycket mer än vad jag gör, för att hålla kvar hästen i trav så han inte stannar mitt i och bromsar upp för alla andra. Men jag fick ganska bra tips från en löjtnant som ledde övningen.

Nej nu kanske jag inte ska skriva så mycket mer, blir för mycket att läsa om nån ens kommer läsa! Får la se om man får sig en liten kommentar eller inte, vore kul om nån helt random bara skrev en kommentar. Men hur stor är den chansen ?

Iaf så har jag legat inne i lumpen tre månader, alltså bara åtta månader kvar. Det kan bli sju pga att försvaret måste skära in på en del. Men vi får se, jag vet inte vad jag hoppas på. Det finns både fördelar och nackdelar. Om jag får mucka en månad tidigare kan jag börja jobba och fixa en lägenhet tillsammans med min kära flickvän. Men å andra sidan så missar jag en månads utbildning, vilket kanske hade varit givande.  Men vi får se hur det blir, är inte säkert att det blir så, men det finns en chans.

Nej nu är det verkligen dags att sova, så man får ett par timmars sömn iaf. Ska bli skönt! Gonatt