I en annan del av ... kj

Snart dags att mucka, 11 pinnar kvar. Det är inte så långt, men det kommer kännas långt eftersom vi har Slutövning imorrn. Månkväll till torskväll. Kommer vara mycket bevaka, genomsöka tror jag. Jag vill inte egentligen, men man har inget val, får gilla situationen helt enkelt. För att göra det hela lite roligare så kommer vi att spela in en film. En kort film, som ska handla om ett krig som då vår grupp är med i. Och det kommer hända lite saker, och i slutet kommer den klassiska "hjälten håller på att dö, och ber sin vän att överlämna ett brev till sin far". Den klassiska liksom. Kommer bli störtskön.

Har ändå varit roligt på sätt o vis i det militära, eftersom man får beträda många områden som inte en civil slusk får. Så man känner sig verkligen som någon då, eller när man som cermonipost på slottet kunde vifta lite med handen för att få någon att röra på sig. Flytta runt dem som ett gäng får, rätt så roligt.

Men det kommer kännas så fördjävla härligt att bli en civil igen. Vakna upp, o kanske tänka uppställning? hell no, frukosten? finns ingen bestämd tid, måste jag bädda? fuck no. Mycket sånt där kommer väl det vara, eftersom man har fått in den rutinen. Eller de rutinerna rättare sagt. Alla onödiga saker o ting de lärt oss göra.

Måste tagga till nu! Bara slutövningen kvar nu...

I know it's really hard to see that we are the enemy of the Earth. We are the enemy of the Earth

nu ska vi ge oss av sa lilla björnen till sin vän nu ska vi ut i världen för att söka sanningen vi ska ge oss av i morrondag att söka panama för det är våra drömmars mål, och där luktar banan de packade lite saker och de låste till och gick de knallade över bron och lämnade huset sitt den dagen så sken solen den dagen när de drog den dagen så sken solen och de trallade och log en björn och en tiger mot drömmarnas land där solen som stiger alltid är varm tillsammans på stigen som leder dom fram vet du vad sa, lilla tiger, när jag har dej som en vän Så är jag inte rädd och jag kan knalla länge än När de gått i flera dagar mötte de andra på sin färd en hare och en igelkott på väg hem med sin skörd. de bjöd dem över natten, att stanna i sitt hus och värma sej vid elden i en soffa utav plysch Den natten drömde alla om landet panama den natten drömde alla om lukten av banan En björn och en tiger mot drömmarnas land där solen som stiger alltid är varm tillsammans på stigen som leder dom fram men nånstans måste dom tagit fel i valet utav stig för cirkeln som de gick i ja den blev både stor och vid och om man går i cirklar så hamnar man just där, där man en gång startade där man påbörjat sin färd de hittade sitt hus, de hittade sin å de hittade sin bro där de en gång börjat gå det här är panama, det är är våra drömmars land vi har gått rätt länge men nu har vi kommit fram och du kanske tycker att de borde stannat kvar och brukat det de haft och att färden den var nys. men tänk på vad de missade och alla platser som dom sett och inte fattat att de ville ha en soffa utav plysch en björn och en tiger i drömmarnas land där solen som stiger alltid är varm de hade gått rätt länge men nu så har de kommit fram

Snart är det högvakts muck! En beriden kvar, och den kommer vara på tisdag nästa vecka kl 12.15, så om den som läser detta vill se så kom gärna dit o kolla. Min häst som jag förmodligen kommer få igen, nurmi heter han, kommer troligtvis spåra som vanligt i uppvändningen. Han har spårat mer för varje gång jag ridit upp med honom. Första gången var det chill, inget speciellt hände han galoppera på stället. Andra gången backade han, galoppera fram o sådär, inga problem där heller. Nu senaste gången, då började han redan vid post två, galoppera lite, rykte med huvudet, backade, sparkade mot hästen bakom. Så fick han någe flipp o hoppa rakt mot publiken, jag drog i tyglarna och fick stopp på honom precis vid avspärrningen, publiken backade och skrek lite granna, kanske ramlade tänkte inte på det. Men i vilket fall som helst så skänkla jag på med vänster och drog i högertygeln, därefter galoppera jag in på min plats och vände upp rätt. Kanske inte fick bästa rättningen, men jag löste iaf det bra. Fick beröm av min kapten och mina "medarbetare", lumpenpolarna. Så det värmde en del. Jag är nog ändå rätt så duktig på att rida. Synd bara att jag aldrig får någe sånt där inspelat av närstående eller att de ens ser. Varje gång har de missat. Andra gången då han flippa lite så hann cassie inte se det, och nu tredje så såg inte fars gubben det heller, han stod för långt bort.  VIlket sög lite!

Men men, spela roll. Jag är rätt så duktig ändå, känns bra. Kanske lite synd om man inte ska hålla på med ridning efter lumpen, om man nu är duktig. Men jag vet inte, är rätt så dyrt att ha häst. Så jag vet inte.